Höst

Efter en lång sommar och en otroligt fin sensommar så har hösten kommit till Gex. Det regnar - och ska regna de kommande dagarna - och är kallare. Barbro ligger nedbäddad i sängen med halsont men vi andra är friska, tom med min brutna fot börjar bli bättre. Tjejerna övar franska/leker med Louise och vi förvånas fortfarande över hur stor deras aptit är på att lära sig. Både Maya och Liv har nu fått extraundervisning i franska på skolan så det blir ganska långa dagar, på tisdagar och fredagar går lilla Maya mellan 09-17.15, även om de kommer hem över lunchen. Men deras franska blir snabbt bättre och bättre. Även Barbro gör stora framsteg med språket. För min del går det långsammare men jag har fått låna en kurs och ska så småningom ska jag skaffa mig en lärare.

Om en vecka börjar det två veckor långa höstlovet. Då åker Barbro och barnen med släkten till Kanarieöarna och jag ansluter en vecka senare. Det är 25 grader varmt där just nu.

Mormor och sol (men det är ju samma sak)

Efter en snabbvisit i Mellanöstern i 40-gradig värme var det skönt att komma hem till ett soligt men hälften så varmt Geneve. Sensommaren hänger sig kvar och vi njuter av underbart sköna och klara dagar bland bergen. Idag kom också mormor Karin på återbesök, vilket fick flickorna att jubla högt. Hon hjälpte oss med flytten för ett par månader sedan och får nu förhoppningsvis tid att njuta i solen här en vecka.

Skola

Vi får ofta frågan hur länge vi ska bo här och svarar alltid att vi inte vet men att det beror mycket på hur tjejerna trivs. Vi är medvetna om att omställningen är störst och svårast för dem med ny skola, nya kompisar och inte minst ett nytt språk - eller snarare två eftersom dem även exponeras mycket mot engelska.

Än så länge har det dock gått väldigt bra och mycket enklare än vi hade vågat hoppas. Maya trivs bra i sin lilla skolklass och har fått ett par kompisar (Liz, Lou, Lilou och Minou) som hon leker och kramas (!) mycket med. Det är sällan några tårar när vi lämnar henne på morgonen eller på eftermiddagen och det går även bra de gånger när kompisarnas föräldrar hämtar och lämnar. Men det är onsdagar som är den bästa dagen eftersom det är balett på förmiddagen och svenska skolan på eftermiddagen.

Liv fortsätter att imponera på oss genom att vara så duktig och modig. Efter ett par tuffa veckor har hon redan börjat prata med sina franska klasskompisar (Emma, Julie och Flora) och det börjar lossna med franskan. Det är långa dagar och mycket läxor men det går för det mesta väldigt bra. Franskan är självklart svårast men matten går ganska lätt när hon väl förstår instruktionerna och i engelska är hon bäst i klassen - t.o.m. bättre än fröken enligt sin egen karakteristiskt självsäkra utsago. Gymnastiken är rolig även om hon börjar förstå att man inte kan spurta när man ska springa distans. Att det ingår fäktning (och senare skidåkning) på schemat gör inte saken sämre.  Höjdpunkterna i veckan är dock tisdagar och varanann torsdag då det är ridning. Även onsdagseftermiddagarna på svenska skolan ses fram emot även om svenskaundervisningen inte tillför så mycket. Då är tegelstenarna Barbro köpte på bokmässan mer matnyttiga.

Ny vardagslunk

Efter drygt två månader i Gex och en månad med skola och jobb börjar vi komma in en vardagslunk. Allt är inte nytt längre och tjejerna har börjat vänja sig vid skolan, aktiviteterna och den nya tillvaron. För Barbro och mig lunkar det också på med jobb, resor och besök. Nyhetens behag är borta och vi känner mindre behov att hela tiden utforska saker samtidigt som vi fortfarande jämför med hur vardagen var i Stockholm. Även om det varit intensiva veckor så är de flesta dagar ganska stressfria, mycket på grund av att vi slipper pendla till och från jobb och skola, vilket kanske är den största fördelen med att bo och leva som vi gör här. Vi har också lyckats träffa och umgås med släkt och vänner ganska mycket, dels genom regelbundna resor till Stockholm och dels genom mycket besök här. Att bygga upp en bekantsskapskrets här har gått snabbare än vi trodde och vi har haft förmånen att lära känna många vänliga och intressanta människor.

Bruten fot!

Fotbollen gick som olyckskorparna befarade - det blev skada direkt och inte en stukning som jag först trodde utan brott. Läkningstid i sex veckor med gips var första prognosen från läkarna. På återbesöket igår anades dock en viss optimism och det kan gå lite fortare.

Det är hur som helst inte helt optimalt att bo i ett hus med fyra våningar i en stad som ligger i en backe när man hoppar runt på kryckor, men det är bra träning för resten av kroppen. Och vi har fått testa sjukvården här som är väldigt bra och säkert väldigt dyr - för försäkringsbolaget.

Cykeltur!

Maya cyklade själv för förste gången idag!

Äntligen var det dags att skruva av stödhjulen och prova cykla som storasyster i Divonne. Det var vingligt, krångligt, kämpigt och fruktansvärt roligt – och bara efter någon halvtimme så kunde vi släppa taket och hon cyklade fram själv! Det finns inget bättre än en liten tjej med jättestort självförtroende och som lyckligt satte sig i bilen på väg hem…

Sommar

Brittsommar

Även om mornarna och nätterna är lite kyligare så hänger sig värmen och solen kvar på dagarna. De senaste helgerna har vädret varit fantastiskt fint. Dryga 20 grader, sol och klarblå himmel. Vi ser allt oftare Mont Blanc och njuter av den sköna bersluften i den värmande eftermiddagssolen.

Nya polare

Det har varit förvånansvärt enkelt att lära känna nya människor i området. Dels har de få vi kände när vi flyttade hit varit väldigt omtänksamma och introducerat oss för sina bekanta och dels är många expats och öppna att lära känna nya människor. Förra helgen när var i lekparken i Divonne kom det fram en halvsvensk familj och började pratade. Det slutade med att vi åt lunch ihop och ska spela tennis i morgon.


Men det festligaste hände kanske igår. Det var dags för första träningen med seniorfotbollslaget i Gex. Jag hade på knagglig engelska blivit instruerad att dyka upp vid fotbollsplanen i grannbyn klockan sju. När jag parkerade bilen stod det ett gäng ”seniorer” där som lite skrattande svarade att visst, vi är Gex seniorlag. Jag blev lite misstänksam eftersom alla pratade engelska och var expats men eftersom inget annat lag syntes till så tänkte jag att det kanske mest är utlänningar i laget. När vi spelat en halvtimme dök ett annat lag upp och jag förstod att jag börjat spela med fel gäng. När så britterna tröttnade och skulle gå och dricka öl gick jag bort till det andra laget för att förklara misstaget (en i laget pratade engelska) skrattade dem och frågade om jag inte skulle spela med dem också. Så det blev två timmar fotboll med efterföljande träningsvärk idag. Fördelen med misstaget är att jag nu är med på såväl fransmännens som britternas maillista så jag har gott om fotbollspolare.

Framgång

Det har varit lite jobbigare för Liv med skolan den här veckan efter att nyhetens behag försvunnit. Som vi skrev tidigare är det rasterna som varit jobbiga för Liv. Vi har försökt uppmuntra Liv att bara hänga med de andra barnen även om hon inte kan prata eller förstår. De andra barnen är snälla och inkluderande men det har varit svårt att komma igång och det har ju bara gått en vecka. Torsdagen var tuff och på fredagen var det inte så kul att gå tillbaks efter lunchen. Men när vi hämtade på eftermiddagen kom Liv utspringade och ropade glatt att hon hade lekt med de andra barnen på rasten. En liten men än så glädjande framgång!

Transfer

Geneve har inte riktigt så bra flygförbindelser som man skulle önska. Ska man åka till mindre destinationer blir det att åka via Zurich. Fördelen är att det går flyg tidigt och sent så jag började min tvådagarsresa i onsdags morse med att ta 06.00 flyget från Geneve (har numera lärt mig att boka taxi i förväg) och hann nästan i tid till ett första möte i Prag klockan nio trots att jag bytte flyg i Zurich. Och nu sitter jag och väntar på det sista flyget tillbaks till Geneve som skulle ha gått 22.35 men är försenat. Inte jätteroligt men det hjälper att flygplatsen är bra, loungen har uppkoppling och att det tar mindre än 30 minuter från det att man landar i Geneve till man är i huset i Gex.


Alla lär sova när jag kommer men jag ser fram emot att promenera upp med tjejerna till skolan i morgon bitti. Och sedan är det första fotbollsträningen med veteranlaget (30+) i morgon kväll.

Måndag

Det är måndag och efter en varm och solig helg så känns det som om hösten kryper närmare. Väderprognosen för resten av veckan är inte så lovande och det skall komma storm över England och Frankrike. Vi kanske får sätta på värmesystemet som har varit nedsläckt hela sommaren, och hitta filtar att krypa under.  Tjejerna fick nya stövlar idag och nu får vi plocka fram regnstället också.

Liv var trött idag efter skolan, det blir långa dagar för henne att sitta still i klassrummet och bara träna på att förstå vad läraren säger. Hon får hemarbete som vi sitter med sen efter skolan för att träna ord och uttal och inte minst skrivstil. Jag tycker hon är så stor och mogen. Idag när jag hämtade tjejerna blev vi sittande en stund utanför och prata. Liv säger ”jag känner att jag inte riktigt har fått kompisar i klassen än, men mamma det gör inte så mycket för jag klarar att vara ensam på rasten”. Mitt hjärta blöder lite, och jag försöker förklara att jag inte är så orolig för att hon inte skall få kompisar. Då tittar hon upp och säger ”det är inte jag häller, jag har ju redan några andra kompisar…”

Jag och Maya har fått höstens första förkylning och det är väl inte att komma undan här heller. Tråkigt men tålamod och varmt te och massor med ingefära…

Goda vänner

I hegen har vi haft besök av Tine från Oslo. Hon är den första av flera kompisar från Oslo och Stockholm som kommer hit under hösten. Vi sa innan vi flyttade att vi förhoppningsvis kommer att få tillfälle att umgås mer med kompisar här och det verkar faktiskt bli så eftersom vi åker hem med jämna mellanrum och många kommer hit.

Vi har även träffat många nya vänner här i Gex. I lördags var det inskrivmning för alla aktiviteter som man kan prova på I och runt stan. Det är ett fantastiskt utbud för vuxna och barn och smidigt att ha allt på ett och samma ställe. Man får dock inte missa just den dagen då det är svårt (en del säger omöjligt) att anmäla sig I efterhand. Men nu är Maya anmäld till den populära balettklassen (vilket är värt ett eget inlägg), Barbro till yoga, teater och astronomi, och jag är med i tennis- och fotbollsklubben. Liv är sedan tidigare anmäld till ridning. Så vi lär inte gå miste på aktiviteter, men det mesta är inom gångavstånd så det lär inte vara så svårt att hinna med. Det blir också bra tillfällen att förbättra franskan och lära känna andra i stan.

I lördags kväll hade vi också ett gang grannar på middag. Vi blev tio vuxna och ett oräkneligt antal barn. Alla fick plats och det nya stora matalsbordet kom till sin rätt. 

Litt bilder

Vi är så stolta!

Tjejerna har börjat franska skolan!! I går var första skoldagen för både Maya och Liv. Maya i Maternelle Moyenne Section och Liv i CE1.  Med nya ryggsäckar, skrivböcker, pappersdukar och pennskrin med alla möjliga skrivsaker i gick vi spända upp till skolgården. Bara 300 meter och i ett strålande väder kändes det rätt så pirrigt för både för stora och små. Det var fullpackat med folk och inte så lett att orientera sig. Marcus tog med sig Maya till Maternelle och jag blev stående på gården med Liv och vänta. Jag tror att vi var lika nervösa och kunskaperna i franska kändes inte så vassa när vi blev stående å småprata med en annan mamma. Livs kompis Zoe kom och kramade Liv och tog med henne runt. Klockan 09 kom rektorn ut och önskade alla välkommen till nya skolåret. Alla lärarna blev introducerade och barnen fick ställa sig i klassrader framför skolan. 17 killa och 6 tjejer i Livs klass!

Som tur var fick jag följa med upp till klassrummet (inga andra föräldrar var med) och läraren fick förklara varför jag var där… 25 platser på små bänkar i ett litet men rätt så mysigt klassrum. Det första intrycket var att det kändes alvarligt. Nu är det skola på riktigt och det förväntas respekt, disciplin och ordning. Böcker och scheman delades ut och barnen fick sina första uppgifter. Efter en timme fick jag gå… och Liv var själv.

Det var rätt nervöst att vänta till lunch. Liv sa till mig innan jag gick att nu är det inte så pirrigt längre, för nu vet jag ju hur det ser ut. Hon är så stor, klok och modig! Klockan 12 hämtades alla barnen som inte äter på skolan för 1 ½ timmes lunch. Ätt se Liv vara glad när hon kom springande kändes helt fantasiskt. Maya hade också klarat av första timmarna utan några bekymmer. Hon hade hittat sin kompis Liz som var i samma klass och pysslat med de andra barnen. 

Att lämna dem för eftermiddagen gick också jättebra. Liv kom hem med sitt första hemarbete och vi fick läsa ”La reve de Lana” tillsammans och öva på 3 olika skrivstilar… Vi är så stolta!

Efter skolan var Livs första ridlektion på ”La Belle Ferme” här i Gex. Äntligen upp på hästryggen som hon säger…

Vi fick även besök av Tine från Oslo som skall vara hos oss i helgen! 

De senaste veckorna...

De senaste veckorna har varit introduktionen till något som liknar vardag för oss i Gex. Vi vuxna har börjat arbeta och tjejerna har lekt mycket med varandra och med kompisar. För ett par veckor sen hade vi besök av farmor Anita och farfar Roger som tjejerna stolt visade runt i stan och i småbyarna nära Gex. Både Marcus och Barbro har varit i Stockolm en vända och upptäckt att åka hem är att åka hit.

Tjejerna har börjat lära sig franska. Vi har haft tur med en 16 årig fransk tjej som har kommit ett par timmar nästan varje dag senaste två veckorna för att lära tjejerna lite ord och introducera dem för språket. Maya är jätteförtjust i henne och även om hon inte är lika intresserad som Liv, så tror orden och språket kommer via lek. Vi hoppas få behålla Louise under hösten!

Bröllop i Norge

Så har min ståtliga broder gift sig med sin vackra Hanne den 7 augusti 2010! Familjen Svedberg packade väskorna och åkte upp för begivenheten och en veckas semester i norska fjällheimen och storstaden Oslo. Dock finns det en snål ådra som av någon anledning gjorde sig gällande vid packningen. Eftersom vi reste med tre olika bolag och sådana där man får betala för baggaget så tog vi med oss osannolikt mycket handbagage istället för ett checka in en extra väska. Vi slet runt på allt vårt baggage, först på flyget, sen på flygplatsen i Köpenhamn och tillslut på Oslo Gardemoen. Utslitna efter allt bärande fick vi äntligen hyrbilen, (som inte hade barnstolar) och ca två timmar efter landning var vi på vägen med barn, bilstolar och mormor i baksätet.

Rjukan är ett historiskt samhälle i Telemark i Norge – och för den som inte kan sin historia om de norska hjältarna under andra världskriget är det bara att googla – och för den som inte vill läsa så finns filmen med Kirk Douglas ”Hjältarna från Telemarken” från 1965. Med Gustatoppen och Rjurkanfossen är det mäktiga omgivningar. Tyvärr ösregnade det första dagarna så det tog lite tid innan vi fick sett fjällheimen.

Lagom till bröllopsdagen slog vädret om och både blå himmel och lite sol visade sig genom molnen. Vi hade en strålande dag tillsammans, och brudparet blev gott gifta! Vi fick spandera mycket tid med familjen och lära känna nytt folk. Till middag serverade såväl grillad val som hjort och röding. Till historien hör att bruden en gång var medlem eller stöttade Greenpeace (valfangstmotståndare) men har blivit äkta nordlandsjente med åra.

Efter en solig söndag, och gemensam frukost begav vi oss på vägarna tillbaks till Oslo. Gamla goda Oslo… det hade inte varit fel med en liten villa i innerstan och lite nordbaggar runt sig igen. Vi tog in på ett gammalt Pensionat på baksidan av slottet, (som jag kom ihåg som mycket mer charmigt ca 15 år tillbaks) Men rent och fint och nära till allt. Mormor/mamma Karin var med första natten och vi fick en mycket trevlig kväll med bästa Tine på stan - och åt fantastisk japansk mat på Nodee Asian Cooking vid Frognerparken. Rekommenderas varmt! Dagen efter vandrade vi runt bland alla nakna människor i Vigerlangsparken (för den som är nyfiken kolla www.vigeland.museum.no/no/vigelandsparken) och träffade sen Eli på Grunerlökka. Generöst nog, tog Marcus med sig barnen och jag fick en helkväll med Eli på nog en utmärkt restaurang ”Delikatessen” i närheten. Bara väldigt mysigt att bekräfta att avstånd inte ändrar vänskap! 

Flygturen hem gick mer smidigt eftersom jag numera checkade in alla väskor – och vi var hemma igen i Gex. Till ett hus utan gas, telefon, internet, tv… hur länge hade vi varit borta?

Familjen i Nyon

Schweiz nationaldag

Även om vi bor i Frankrike känns det lika ofta som vi bor i Schweiz och vi ser ju det senare från övervåningen i huset, och idag (1 augusti)  är det Schweiz nationaldag. Man firar att de tre ursprungliga provinserna Uri, Schwyz och Untervalden slöt ett edsförbund den första augusti 1291. Firandet går dock ganska stillsamt till med picknick, flaggviftande, marknader och raketuppskjutning på kvällen.
Vi började dagen med ännu en sen frukost och franskundervisning med Barbro. Solen steker och värmen kryper upp mot de 30. Före lunch spelar vi tennis. Som beställd så tycker tjejerna jättemycket om att åka ned till tennishallen. Utanför finns gott om utrymme för att cykla och den lediga banan bredvid är som gjord för att leka hästar och ridtävling på. Vi får en dryg timme ostörd tid och kan koncentrera oss helt på spelet. (Tyvärr är Barbros arm nu lite irriterad efter allt spel, och behöver nog vila några dagar. Hårt att känna sig som 20...)

Dagen till ära åker vi sen till Nyon, en fantastisk liten stad vid Lac Leman eller Genevesjön som den också heter. Här finns ett gammalt medeltida slott och en mysig stadskärna – men framför allt är det den vackra omgivningen som imponerar. Bergen speglas i sjön och det är verkligen idylliskt. Det bästa av allt är att det bara tar mindre än 20 min från dörren hemma i Gex. Vi äter glass och som goda turister hoppar vi på det lilla tåget som kör runt i stan... Innan regnet hinner tjejerna utforska lekplatsen och vi kommer oss tillbaks till bilen precis när de första dropparna kommer.

På kvällen kan vi se fyrverkerier runt Genevesjön från takterrassen hemma.

Åka hem till Gex

Det känns konstigt men bra att åka ut till Arlanda för att flyga hem. Det känns lite omvänt men ju närmare huset och familjen jag kommer desto bättre känns det. Jag besökte även huset i Tullinge under besöket i Stockholm och det kändes mest tomt (vilket inte är så konstigt eftersom det är helt tömt på möbler och människor). I huset på Rue de la Fontaine är det däremot full fart och det har varit folk och barn på besök medan jag varit borta och vi är bjudna på middag hos några andra grannar på kvällen. Det är ett brittiskt par med barn i samma åldrar och en fantastisk tomt som genast inbjuder till spring och lek för barnen och champagne för de vuxna. Vi sitter ute och ser hur kvällssolen lyser upp Mont Blanc medan vi äter och pratar. Kvällen blir sen och kall och barnen allt tröttare – men det finns mer mat, vin och samtal – så Barbro tar med Maya och ett matpaket och promenerar hem i förväg.

Orutinerad

Att bo 15 minuter från flygplatsen har sina fördelar, men det kan också skapa problem. Tänkte ta en taxi vid 13-tiden för att hinna med 14.10-flyget till Stockholm innan jag upptäckte att det inte fanns någon taxi att tillgå i vår lilla stad (man måste beställa i förväg). Barbro fick snabbt slänga in barnen i bilen och köra mig. Eftersom det är ganska krångligt med på- och avfarter till motorvägen vid flygplatsen sa jag åt Barbro att släppa av mig en bit ifrån flygplatsen. Problemet var bara att det var lite längre bort än beräknat och att det inte gick att gå den vägen. Efter en halvtimmes irrande och småspringande i den 25-gradiga värmen kom jag genomsvettig fram till avgångshallen 25 minuter före avgång och nekades boardingkort. Efter lite diskuterande fick jag det i alla fall med uppmaningen att skynda mig till gaten. Mer springande med andra ord men jag hann och gick på planet fullständigt genomsvettig. Som tur var hade jag en skjorta i reserv i väskan och efter ett snabbt byte var jag nästan respektabel igen. Framme i föräldrarnas lägenhet fanns sedan såväl dusch som ett lager av Rogges skjortor att tillgå.

Försäkringar

På tross av alla varningar om byråkrati så gick försäkring av hus och hem och barnens nödvändiga skolförsäkring otroligt smidigt idag på morgonen. Vi hade bokat möte med Bruno, en engelsktalande försäkringsagent och före detta granne till Sandy – som snabbt fixade det vi tros behöva för att täcka eventuella problem. Vi behöver fortfarande en lokal bank och ett mobilabonnemang – och det blir nog svårare att klara på engelska. Men jag har nu pluggat in strategiska ord för att förmedla det nödvändigaste. Det svåra är när de börjar ställa motfrågor och vi bara blir sittande med ett fånigt ”je ne comprend pas...”
Alla tjejer är ensamma i huset för första gång eftersom Marcus har tagit flyget till Stockholm för ett par dagars jobb (!). Men vi känner oss inte så ensamma eftersom tjejerna har lekt tillsammans hela dagen. Vi har läst både franska och svenska böcker – och pysslat i trädgården, och spelat WII.
På eftermiddagen kom Jordane och barnen och även Francine inom. Jag kan nästan inte komma över hur hjälpsamma grannarna är och hur väl vi har blivit mottagit såhär långt. Hade jag varit bättre på att köra bil på motorväg så hade vi åkt med i morgon till ett slott över Schweiziska gränsen – men vi bjuder heller in till lite mat här hemma senare på eftermiddagen och håller oss borta från bilen.

Helg i Jura

Fredag morgon åkte mormor Karin hem till Nordnorge efter två veckor med oss i flyttkarusellen. Det har varit ovärderligt med ett par extra händer för att få på plats allt och i alla skåpen ligger kläder och lakan prydligt och sorterad. Det har också varit gott för tjejerna att vi inte alla har behövd åka iväg för att fixa saker. Lite tid för sol och att njuta av sommaren har vi också hunnit med tillsammans och hela familjen hoppas det inte dröjer så länge till nästa gång. Nu finns det inga flyttkartonger kvar och det är bara att börja leva det nya livet!

Helgen har varit lugn och vi har fått valuta för avgiften till tennisklubben. Tjejerna leker själva eller med grannbarnen och det hela är rätt så fridfullt. I går tog vi bilen upp till toppen av Jurafjällen och möttes av en mängd cyklister som kämpade sig upp kilometer för kilometer av branta och svängiga vägar mot toppen. Man kan nästan se mjölksyran rinna på benen (eller är det kanske svett) Vi har hittat några stationer på vägen som kommer bli målet för det första året av träning innan vi kommer klara toppen. Längst upp finns staden Mijoux och en anläggning för skidor, kabinbana och leder för bergsvandring. Här uppe finns också en Luge-bana som nog kommer utforskas närmare när vi er lite bättre påklädda för fjällen

Interieur 1 level

Exterieur

Inflyttning

Sent på tisdagskvällen knackar det på dörren och flyttkillarna från Visby har anlänt 1,5 dag tidigare än beräknat. Vi hittar en plats för lastbilen bland gränderna och bjuder på sen middag och inser att få jobbar hårdare än just dessa killar. De lastade av ett hushåll i Luxemburg tidigare på dagen och ska direkt vidare till London för en pålastning efter stoppet hos oss och ligger ute så i 20 dagar innan de återvänder till Gotland för några dagars ledighet. På onsdag morgon börjar vi så att bära in och packa upp bohaget. Vid lunchtid är allt inburet och kånkat upp för alla trappor. Flyttkillarna drar vidare och vi fortsätter att packa upp och tycker vi hinner ganska långt – med ordentligt trötta armar och ben som resultat. Grannarna kommer och frågar om Liv vill följa med och bada i poolen i Divonne, vilket hon gör utan att tveka. Vi lyckas även bli medlemmar i Gex tennisklubb och känner att vi nu nästan bor här på riktigt.

Pay de Gex

Värmen hänger sig kvar och vi utforskar närområdet i maklig takt. Vi njuter att svala mornar med yoga, joggingturer och nybakat bröd från ”vårt” bageri. Marcus har lärt sig vad de viktigaste marvarorna och de olika brödsorterna heter och kan stolt även beställa mat och dryck på franska – även om han inte förstår följdfrågorna.

Lördagen gick åt att utforska den lokala marknaden i Gex – efter att vår otroligt omtänksamma hyresvärd Francine kommit med en korg med lokal ost och vin från marknaden – som börjar hundra meter från dörren. Tjejerna ville absolut äta gallette med chevre och potatis så vi tror det finns goda möjligheter att de kommer att ta till sig den lokala maten. På söndagen var det den betydligt större marknaden i Divonne, en charmig liten stad 10 minuter från Gex, som gällde. Vi hittade såväl stor lekplats som bra restaurang och en fin strand vid Divonnesjön. På kvällen åt vi middag ute på vår terrass (vi har utemöbler) och provade de lokala varorna tillsammans med Francine och hennes son Sahsa. De pratar engelska och det går bra för Liv att leka på engelska.

Efter ännu en lång, skön morgon åker vi tillbaks till Divonne på tisdagen för att prova på den lokala poolen, som visar sig vara fyra stycken och mer som ett vattenland. Marcus spelar tennis med Sandy i den 30-gradiga värmen, vilket kanske inte är helt optimalt. Det finns dock gott om såväl inom- som utomhusbanor så det lär inte bli något problem att få tennistid. Men det är cykling som är den stora sporten här. Nästan alla cyklar och Tour de France passerade förbi i bergen ovanför oss för några dagar sedan. På tisdag kväll blir vi informellt inbjuda till grannarna Bill och Jordane på champagne och middag. Vi träffar även några grannar från Sydafrika som bor i Stockholm (!) större delen av året på grund av jobb. Vi konstaterar att det tyvärr dröjde betydligt längre än så innan vi lärde känna våra trevliga grannar i Tullinge (vilket till stor del berodde på oss själva). Grannarna är precis som många andra här från olika länder och därmed flerspråkiga. Det bästa av allt är att de har två döttrar varav den äldsta och Liv har funnit varandra och leker på engelska. Innan Liv somnade dödstrött var hon väldigt glad över att ha fått en tjejkompis i huset intill.

Ankomst 16 Juli

Fredag morgon vaknar vi äntligen med lite pirr i magen. Dagen har kommit och vi skall flytta till Frankrike på riktigt. Nu är det bara några timmar kvar till vi befinner oss i ett flygplan mot Genève, och Liv skuttar runt och är överraskande glad när hon försöker motivera Maya som helst vill åka tillbaks till Tullinge. Sommarvärmen i Vasastan har nästan slagit ut oss, och temperaturen i lägenheten har nog varit över 30 grader även på natten de senaste dagarna. Väderprognoserna för Gex var lovade lite svalare väder, men det visade sig vara fel. Och i 33 graders värme landar vi i på Schweizisk mark med lite handbagage och massor av förväntningar.

Marcus väntar i det vi kommer ut i ankomsthallen . Tjejerna är lyckliga och efter ett litet kramkalas sätter vi oss i egna bilen som Marcus har kört ned de senaste dagarna. Det är inte svalare i Gex än i Stockholm – snarare tvärtom. Vi lägger in väskorna och inspekterar den fina trädgården och upptäcker förtjust att den är full av bär, örter och grönsaker. Huset är så fint som vi minns det även om det är tomt på möbler. Tjejerna hittar dock snabbt ett hörn i ett av rummen där de medhavda leksakerna åker fram och de märker nog inte lika mycket som vi att huset är tomt på saker. Men vi är här och det känns väldigt bra. Vi är bjudna på middag hos Sandy och Marzena och deras två barn i Ferney Voltaire. Även om det är varmt och alla är trötta efter resan känns det mycket bra att vara på plats och dessutom redan ha vänner som förutom trevligt sällskap hjälper oss med mycket av det praktiska.

Var ligger Gex?

Det är några som frågat om vi ska flytta till Geneve eller Frankrike och svaret är lite av varje eftersom vårt hus ligger i Gex, som är en liten fransk ort utanför Geneve (gränsen mellan Schweiz och Frankrike går precis i utkanten av Geneve). Enklast blir det väl att titta på

Visa större karta'>kartan

Gex

Flytten börjar närma sig och det är bara en dryg vecka kvar innan vi lämnar Tullinge för Gex. Huset i Tullinge är sålt och vi har hyrt ett hus i den franska staden Gex som ligger 1,5 mil utanför Geneve vid foten av Jurabergen. Vi tror att det mesta av planering är fixat men vi har säkert glömt något. Det känns dock ganska tryggt eftersom vi kommer att komma hem ofta och dessutom har fått fantastiskt mycket värdefull hjälp av vänner och bekanta i Geneve. Bankkonto, intenetuppkoppling, telefon är redan fixat och barnen är registrererade för såväl skola som fritidsaktiviteter (vilket kan vara en marddröm i den franska byråkratin) mycket tack vare Francine - den underbara och otroligt hjälpsamma kvinna vi hyr huset av.

De här sista dagarna innan flytten njuter vi soliga och varma dgaar i Tullinge. Vi badar nere på vår brygga, träffar kompisar, cyklar och fixar lite med allt flyttbestyr mellan varven. Ironiskt nog har vi väl aldrig trivts så bra här i Tullinge som just nu, men det har kanske något med att det är semester, fantastikt väder och vi ser fram emot att prova på något nytt snart. Även tjejerna, som i ärlighetens namn inte alltid varit överförtjusta i den förestående flytten, ser nu fram emot att åka till Frankrike.

Vi flyttar till Frankrike

Efter flera års prat om utlandflytt och många skrinlagda planer är det nu dags för familjen att packa allt vi äger och har och flytta till Frankrike!