Bruten fot!

Fotbollen gick som olyckskorparna befarade - det blev skada direkt och inte en stukning som jag först trodde utan brott. Läkningstid i sex veckor med gips var första prognosen från läkarna. På återbesöket igår anades dock en viss optimism och det kan gå lite fortare.

Det är hur som helst inte helt optimalt att bo i ett hus med fyra våningar i en stad som ligger i en backe när man hoppar runt på kryckor, men det är bra träning för resten av kroppen. Och vi har fått testa sjukvården här som är väldigt bra och säkert väldigt dyr - för försäkringsbolaget.

Cykeltur!

Maya cyklade själv för förste gången idag!

Äntligen var det dags att skruva av stödhjulen och prova cykla som storasyster i Divonne. Det var vingligt, krångligt, kämpigt och fruktansvärt roligt – och bara efter någon halvtimme så kunde vi släppa taket och hon cyklade fram själv! Det finns inget bättre än en liten tjej med jättestort självförtroende och som lyckligt satte sig i bilen på väg hem…

Sommar

Brittsommar

Även om mornarna och nätterna är lite kyligare så hänger sig värmen och solen kvar på dagarna. De senaste helgerna har vädret varit fantastiskt fint. Dryga 20 grader, sol och klarblå himmel. Vi ser allt oftare Mont Blanc och njuter av den sköna bersluften i den värmande eftermiddagssolen.

Nya polare

Det har varit förvånansvärt enkelt att lära känna nya människor i området. Dels har de få vi kände när vi flyttade hit varit väldigt omtänksamma och introducerat oss för sina bekanta och dels är många expats och öppna att lära känna nya människor. Förra helgen när var i lekparken i Divonne kom det fram en halvsvensk familj och började pratade. Det slutade med att vi åt lunch ihop och ska spela tennis i morgon.


Men det festligaste hände kanske igår. Det var dags för första träningen med seniorfotbollslaget i Gex. Jag hade på knagglig engelska blivit instruerad att dyka upp vid fotbollsplanen i grannbyn klockan sju. När jag parkerade bilen stod det ett gäng ”seniorer” där som lite skrattande svarade att visst, vi är Gex seniorlag. Jag blev lite misstänksam eftersom alla pratade engelska och var expats men eftersom inget annat lag syntes till så tänkte jag att det kanske mest är utlänningar i laget. När vi spelat en halvtimme dök ett annat lag upp och jag förstod att jag börjat spela med fel gäng. När så britterna tröttnade och skulle gå och dricka öl gick jag bort till det andra laget för att förklara misstaget (en i laget pratade engelska) skrattade dem och frågade om jag inte skulle spela med dem också. Så det blev två timmar fotboll med efterföljande träningsvärk idag. Fördelen med misstaget är att jag nu är med på såväl fransmännens som britternas maillista så jag har gott om fotbollspolare.

Framgång

Det har varit lite jobbigare för Liv med skolan den här veckan efter att nyhetens behag försvunnit. Som vi skrev tidigare är det rasterna som varit jobbiga för Liv. Vi har försökt uppmuntra Liv att bara hänga med de andra barnen även om hon inte kan prata eller förstår. De andra barnen är snälla och inkluderande men det har varit svårt att komma igång och det har ju bara gått en vecka. Torsdagen var tuff och på fredagen var det inte så kul att gå tillbaks efter lunchen. Men när vi hämtade på eftermiddagen kom Liv utspringade och ropade glatt att hon hade lekt med de andra barnen på rasten. En liten men än så glädjande framgång!

Transfer

Geneve har inte riktigt så bra flygförbindelser som man skulle önska. Ska man åka till mindre destinationer blir det att åka via Zurich. Fördelen är att det går flyg tidigt och sent så jag började min tvådagarsresa i onsdags morse med att ta 06.00 flyget från Geneve (har numera lärt mig att boka taxi i förväg) och hann nästan i tid till ett första möte i Prag klockan nio trots att jag bytte flyg i Zurich. Och nu sitter jag och väntar på det sista flyget tillbaks till Geneve som skulle ha gått 22.35 men är försenat. Inte jätteroligt men det hjälper att flygplatsen är bra, loungen har uppkoppling och att det tar mindre än 30 minuter från det att man landar i Geneve till man är i huset i Gex.


Alla lär sova när jag kommer men jag ser fram emot att promenera upp med tjejerna till skolan i morgon bitti. Och sedan är det första fotbollsträningen med veteranlaget (30+) i morgon kväll.

Måndag

Det är måndag och efter en varm och solig helg så känns det som om hösten kryper närmare. Väderprognosen för resten av veckan är inte så lovande och det skall komma storm över England och Frankrike. Vi kanske får sätta på värmesystemet som har varit nedsläckt hela sommaren, och hitta filtar att krypa under.  Tjejerna fick nya stövlar idag och nu får vi plocka fram regnstället också.

Liv var trött idag efter skolan, det blir långa dagar för henne att sitta still i klassrummet och bara träna på att förstå vad läraren säger. Hon får hemarbete som vi sitter med sen efter skolan för att träna ord och uttal och inte minst skrivstil. Jag tycker hon är så stor och mogen. Idag när jag hämtade tjejerna blev vi sittande en stund utanför och prata. Liv säger ”jag känner att jag inte riktigt har fått kompisar i klassen än, men mamma det gör inte så mycket för jag klarar att vara ensam på rasten”. Mitt hjärta blöder lite, och jag försöker förklara att jag inte är så orolig för att hon inte skall få kompisar. Då tittar hon upp och säger ”det är inte jag häller, jag har ju redan några andra kompisar…”

Jag och Maya har fått höstens första förkylning och det är väl inte att komma undan här heller. Tråkigt men tålamod och varmt te och massor med ingefära…

Goda vänner

I hegen har vi haft besök av Tine från Oslo. Hon är den första av flera kompisar från Oslo och Stockholm som kommer hit under hösten. Vi sa innan vi flyttade att vi förhoppningsvis kommer att få tillfälle att umgås mer med kompisar här och det verkar faktiskt bli så eftersom vi åker hem med jämna mellanrum och många kommer hit.

Vi har även träffat många nya vänner här i Gex. I lördags var det inskrivmning för alla aktiviteter som man kan prova på I och runt stan. Det är ett fantastiskt utbud för vuxna och barn och smidigt att ha allt på ett och samma ställe. Man får dock inte missa just den dagen då det är svårt (en del säger omöjligt) att anmäla sig I efterhand. Men nu är Maya anmäld till den populära balettklassen (vilket är värt ett eget inlägg), Barbro till yoga, teater och astronomi, och jag är med i tennis- och fotbollsklubben. Liv är sedan tidigare anmäld till ridning. Så vi lär inte gå miste på aktiviteter, men det mesta är inom gångavstånd så det lär inte vara så svårt att hinna med. Det blir också bra tillfällen att förbättra franskan och lära känna andra i stan.

I lördags kväll hade vi också ett gang grannar på middag. Vi blev tio vuxna och ett oräkneligt antal barn. Alla fick plats och det nya stora matalsbordet kom till sin rätt. 

Litt bilder

Vi är så stolta!

Tjejerna har börjat franska skolan!! I går var första skoldagen för både Maya och Liv. Maya i Maternelle Moyenne Section och Liv i CE1.  Med nya ryggsäckar, skrivböcker, pappersdukar och pennskrin med alla möjliga skrivsaker i gick vi spända upp till skolgården. Bara 300 meter och i ett strålande väder kändes det rätt så pirrigt för både för stora och små. Det var fullpackat med folk och inte så lett att orientera sig. Marcus tog med sig Maya till Maternelle och jag blev stående på gården med Liv och vänta. Jag tror att vi var lika nervösa och kunskaperna i franska kändes inte så vassa när vi blev stående å småprata med en annan mamma. Livs kompis Zoe kom och kramade Liv och tog med henne runt. Klockan 09 kom rektorn ut och önskade alla välkommen till nya skolåret. Alla lärarna blev introducerade och barnen fick ställa sig i klassrader framför skolan. 17 killa och 6 tjejer i Livs klass!

Som tur var fick jag följa med upp till klassrummet (inga andra föräldrar var med) och läraren fick förklara varför jag var där… 25 platser på små bänkar i ett litet men rätt så mysigt klassrum. Det första intrycket var att det kändes alvarligt. Nu är det skola på riktigt och det förväntas respekt, disciplin och ordning. Böcker och scheman delades ut och barnen fick sina första uppgifter. Efter en timme fick jag gå… och Liv var själv.

Det var rätt nervöst att vänta till lunch. Liv sa till mig innan jag gick att nu är det inte så pirrigt längre, för nu vet jag ju hur det ser ut. Hon är så stor, klok och modig! Klockan 12 hämtades alla barnen som inte äter på skolan för 1 ½ timmes lunch. Ätt se Liv vara glad när hon kom springande kändes helt fantasiskt. Maya hade också klarat av första timmarna utan några bekymmer. Hon hade hittat sin kompis Liz som var i samma klass och pysslat med de andra barnen. 

Att lämna dem för eftermiddagen gick också jättebra. Liv kom hem med sitt första hemarbete och vi fick läsa ”La reve de Lana” tillsammans och öva på 3 olika skrivstilar… Vi är så stolta!

Efter skolan var Livs första ridlektion på ”La Belle Ferme” här i Gex. Äntligen upp på hästryggen som hon säger…

Vi fick även besök av Tine från Oslo som skall vara hos oss i helgen! 

De senaste veckorna...

De senaste veckorna har varit introduktionen till något som liknar vardag för oss i Gex. Vi vuxna har börjat arbeta och tjejerna har lekt mycket med varandra och med kompisar. För ett par veckor sen hade vi besök av farmor Anita och farfar Roger som tjejerna stolt visade runt i stan och i småbyarna nära Gex. Både Marcus och Barbro har varit i Stockolm en vända och upptäckt att åka hem är att åka hit.

Tjejerna har börjat lära sig franska. Vi har haft tur med en 16 årig fransk tjej som har kommit ett par timmar nästan varje dag senaste två veckorna för att lära tjejerna lite ord och introducera dem för språket. Maya är jätteförtjust i henne och även om hon inte är lika intresserad som Liv, så tror orden och språket kommer via lek. Vi hoppas få behålla Louise under hösten!