Bruten fot!

Fotbollen gick som olyckskorparna befarade - det blev skada direkt och inte en stukning som jag först trodde utan brott. Läkningstid i sex veckor med gips var första prognosen från läkarna. På återbesöket igår anades dock en viss optimism och det kan gå lite fortare.

Det är hur som helst inte helt optimalt att bo i ett hus med fyra våningar i en stad som ligger i en backe när man hoppar runt på kryckor, men det är bra träning för resten av kroppen. Och vi har fått testa sjukvården här som är väldigt bra och säkert väldigt dyr - för försäkringsbolaget.

Cykeltur!

Maya cyklade själv för förste gången idag!

Äntligen var det dags att skruva av stödhjulen och prova cykla som storasyster i Divonne. Det var vingligt, krångligt, kämpigt och fruktansvärt roligt – och bara efter någon halvtimme så kunde vi släppa taket och hon cyklade fram själv! Det finns inget bättre än en liten tjej med jättestort självförtroende och som lyckligt satte sig i bilen på väg hem…

Sommar

Brittsommar

Även om mornarna och nätterna är lite kyligare så hänger sig värmen och solen kvar på dagarna. De senaste helgerna har vädret varit fantastiskt fint. Dryga 20 grader, sol och klarblå himmel. Vi ser allt oftare Mont Blanc och njuter av den sköna bersluften i den värmande eftermiddagssolen.

Nya polare

Det har varit förvånansvärt enkelt att lära känna nya människor i området. Dels har de få vi kände när vi flyttade hit varit väldigt omtänksamma och introducerat oss för sina bekanta och dels är många expats och öppna att lära känna nya människor. Förra helgen när var i lekparken i Divonne kom det fram en halvsvensk familj och började pratade. Det slutade med att vi åt lunch ihop och ska spela tennis i morgon.


Men det festligaste hände kanske igår. Det var dags för första träningen med seniorfotbollslaget i Gex. Jag hade på knagglig engelska blivit instruerad att dyka upp vid fotbollsplanen i grannbyn klockan sju. När jag parkerade bilen stod det ett gäng ”seniorer” där som lite skrattande svarade att visst, vi är Gex seniorlag. Jag blev lite misstänksam eftersom alla pratade engelska och var expats men eftersom inget annat lag syntes till så tänkte jag att det kanske mest är utlänningar i laget. När vi spelat en halvtimme dök ett annat lag upp och jag förstod att jag börjat spela med fel gäng. När så britterna tröttnade och skulle gå och dricka öl gick jag bort till det andra laget för att förklara misstaget (en i laget pratade engelska) skrattade dem och frågade om jag inte skulle spela med dem också. Så det blev två timmar fotboll med efterföljande träningsvärk idag. Fördelen med misstaget är att jag nu är med på såväl fransmännens som britternas maillista så jag har gott om fotbollspolare.

Framgång

Det har varit lite jobbigare för Liv med skolan den här veckan efter att nyhetens behag försvunnit. Som vi skrev tidigare är det rasterna som varit jobbiga för Liv. Vi har försökt uppmuntra Liv att bara hänga med de andra barnen även om hon inte kan prata eller förstår. De andra barnen är snälla och inkluderande men det har varit svårt att komma igång och det har ju bara gått en vecka. Torsdagen var tuff och på fredagen var det inte så kul att gå tillbaks efter lunchen. Men när vi hämtade på eftermiddagen kom Liv utspringade och ropade glatt att hon hade lekt med de andra barnen på rasten. En liten men än så glädjande framgång!