Vardag

Efter höstovet i oktober började vi känna att vi verkligen bodde här och att inte allt var nytt längre. Det kändes inte lika viktigt att skriva om återkommande vardagliga händelser. Vi får se hur det blir framgent - det kanske inte blir någonting eller så blir det en bilddagbok eller något annat - men det är fortfarande en annorlunda vardag än den vi var vana med i Stockholm. Vi fortsätter gladeligen att förundras över . . .

. . . att vi i pricip kan sova tills vi vaknar en måndagsmorgon, äta frukost tillsammans i lugn och ro, promenera till skolan och sedan börja jobba vid nio utan stress

. . . att vi så snabbt fått så många vänner som gärna ses över en spontan fika, drink, middag, tennismatch eller bastu

. . . att vi kan sitta i skidliften 15 minuter från det att vi åker hemifrån

. . . att nästan hela tiden ha Mt Blanc i blickfånget (från badrumsfönstret, skolgården, skidbacken, arbetsrummet)

. . . att barnen lär sig franska (och engelska) i en rasande fart

. . . att det kommer 500 personer på skolans julfest och det serveras ostron och champagne

. . . att vi nästan träffat vänner och familj mer sedan vi flyttade pga av mycket besök och hemresor

. . . att vi bor i Centraleuropa med Italien, Schweiz och Tyskland inom någon timmes bilkörning

. . . att man kan åka hemifrån en timme innan flyget går

Men allt är inte bättre. Med viss god vilja kan man tycka att det är intressant . . .

. . . att nästan alla affärer och restauranger stänger ett par timmar på eftermiddagen

. . . att det tar drygt två timmar och en obscen mängd dokumentation att öppna ett vanligt bankkonto

. . . att fransmännen har en förkärlek för strejker

. . . att det mesta i Schweiz är löjligt dyrt

. . . att det är vägarbeten i princip överallt

. . . att man bör vara utrustad med tid och tålamod på restauranger och inte ta för givet att servitören är trevlig

. . . att det är flera månaders väntetid på synundersökning

. . . att vi efter fem månader ännu inte fått vårt socialförsäkringsnummer

När vi inte längre fascineras över de här sakerna är det kanske dags att åka hem eller någon annanstans eller så har vi helt enkelt blivit franska. Men det lär dröja.