Ny vardagslunk

Efter drygt två månader i Gex och en månad med skola och jobb börjar vi komma in en vardagslunk. Allt är inte nytt längre och tjejerna har börjat vänja sig vid skolan, aktiviteterna och den nya tillvaron. För Barbro och mig lunkar det också på med jobb, resor och besök. Nyhetens behag är borta och vi känner mindre behov att hela tiden utforska saker samtidigt som vi fortfarande jämför med hur vardagen var i Stockholm. Även om det varit intensiva veckor så är de flesta dagar ganska stressfria, mycket på grund av att vi slipper pendla till och från jobb och skola, vilket kanske är den största fördelen med att bo och leva som vi gör här. Vi har också lyckats träffa och umgås med släkt och vänner ganska mycket, dels genom regelbundna resor till Stockholm och dels genom mycket besök här. Att bygga upp en bekantsskapskrets här har gått snabbare än vi trodde och vi har haft förmånen att lära känna många vänliga och intressanta människor.

Bruten fot!

Fotbollen gick som olyckskorparna befarade - det blev skada direkt och inte en stukning som jag först trodde utan brott. Läkningstid i sex veckor med gips var första prognosen från läkarna. På återbesöket igår anades dock en viss optimism och det kan gå lite fortare.

Det är hur som helst inte helt optimalt att bo i ett hus med fyra våningar i en stad som ligger i en backe när man hoppar runt på kryckor, men det är bra träning för resten av kroppen. Och vi har fått testa sjukvården här som är väldigt bra och säkert väldigt dyr - för försäkringsbolaget.

Cykeltur!

Maya cyklade själv för förste gången idag!

Äntligen var det dags att skruva av stödhjulen och prova cykla som storasyster i Divonne. Det var vingligt, krångligt, kämpigt och fruktansvärt roligt – och bara efter någon halvtimme så kunde vi släppa taket och hon cyklade fram själv! Det finns inget bättre än en liten tjej med jättestort självförtroende och som lyckligt satte sig i bilen på väg hem…

Sommar

Brittsommar

Även om mornarna och nätterna är lite kyligare så hänger sig värmen och solen kvar på dagarna. De senaste helgerna har vädret varit fantastiskt fint. Dryga 20 grader, sol och klarblå himmel. Vi ser allt oftare Mont Blanc och njuter av den sköna bersluften i den värmande eftermiddagssolen.

Nya polare

Det har varit förvånansvärt enkelt att lära känna nya människor i området. Dels har de få vi kände när vi flyttade hit varit väldigt omtänksamma och introducerat oss för sina bekanta och dels är många expats och öppna att lära känna nya människor. Förra helgen när var i lekparken i Divonne kom det fram en halvsvensk familj och började pratade. Det slutade med att vi åt lunch ihop och ska spela tennis i morgon.


Men det festligaste hände kanske igår. Det var dags för första träningen med seniorfotbollslaget i Gex. Jag hade på knagglig engelska blivit instruerad att dyka upp vid fotbollsplanen i grannbyn klockan sju. När jag parkerade bilen stod det ett gäng ”seniorer” där som lite skrattande svarade att visst, vi är Gex seniorlag. Jag blev lite misstänksam eftersom alla pratade engelska och var expats men eftersom inget annat lag syntes till så tänkte jag att det kanske mest är utlänningar i laget. När vi spelat en halvtimme dök ett annat lag upp och jag förstod att jag börjat spela med fel gäng. När så britterna tröttnade och skulle gå och dricka öl gick jag bort till det andra laget för att förklara misstaget (en i laget pratade engelska) skrattade dem och frågade om jag inte skulle spela med dem också. Så det blev två timmar fotboll med efterföljande träningsvärk idag. Fördelen med misstaget är att jag nu är med på såväl fransmännens som britternas maillista så jag har gott om fotbollspolare.